Avhandlingar och publikationer

The effect of a text-messaging intervention on retention in care for women living with HIV and their infants in Kenya

Publicerad 3 juni 2022

Björn Nordberg

Sammanfattning

Omkring 150 000 barn infekteras årligen av hiv runt om i världen, främst på grund av överföring av viruset från mor till barn i samband med graviditet, förlossning och amning. Antalet barn som infekteras av hiv har kunnat minskas genom att globalt öka tillgången till antiviral behandling för gravida och nyförlösta kvinnor. Ett problem har dock varit att en betydande andel av kvinnorna inte fullföljer behandlingen under graviditet och amning på grund av faktorer såsom hiv-relaterat stigma eller rädsla för att deras partner ska få reda på att de lever med hiv. Detta ökar risken för överföring av hiv till såväl de nyfödda barnen som till en eventuellt hiv-negativ sexualpartner. En kraftig ökning av tillgång till mobiltelefoni med förbättrade möjligheter till mobil kommunikation i flera låg- och medelinkomstländer erbjuder nu nya möjligheter för vårdgivare och vårdtagare att hålla kontakt med varandra i regioner där detta tidigare har varit svårt. I ett försök att öka andelen kvinnor som fullföljer antiviral behandling under graviditet och amning så startade vi år 2015 den randomiserade studien WelTel PMTCT i Kenya, vilken denna avhandling baseras på. Kenya är ett land som har drabbats hårt av hiv. Majoriteten av de vuxna personer som lever med hiv i Kenya är kvinnor och för närvarande infekteras omkring 10% av de barn i Kenya som föds och ammas av kvinnor som lever med hiv. Detta trots att behandlingsprogram för att förebygga mor- barnsmitta av hiv finns utbyggda i hela landet. I studien WelTel PMTCT randomiserades 600 gravida kvinnor till att antingen få standardbehandling för att förebygga mor-barnsmitta av hiv, eller till standardbehandling med tillägg av en interaktiv mobiltelefoni-intervention. Varje vecka fick kvinnorna i interventionsgruppen ett textmeddelande med en fråga om hur de mådde och de var instruerade att inom två dygn svara om allt gick bra eller om de hade några problem. De som rapporterade att de hade problem och de som inte svarade på meddelandet blev uppringda av en vårdgivare från deras klinik. Detta med syfte att erbjuda stöd och hjälp med olika problem och vid behov boka in dem för ett besök på kliniken. Hypotesen var att mobiltelefoni- interventionen skulle öka andelen kvinnor och barn som fullföljde hela behandlingsprogrammet för att förebygga mor-barnsmitta av hiv tills 18 månader efter förlossningen.

I delarbete I studerade vi olika faktorer som hindrade kvinnorna från att berätta om sin hiv-status för sin partner eller andra personer i deras nära sociala omgivning. Vi observerade att en större andel av kvinnorna hade berättat om sin hiv-status för sin partner när de inkluderades i studien jämfört med tidigare studier från Kenya. De yngsta kvinnorna (18–24 år) var mer öppna med sitt hiv-status jämfört med de äldre kvinnorna i studien, vilket kan tyda på ökad öppenhet avseende hiv bland yngre kvinnor och män i Kenya. Oro för att bli socialt isolerad, för att förlora stöd från familj och vänner, för separation eller för konflikt med sin partner hindrade dock vissa kvinnor från att berätta om sitt hiv-status för sin partner, vilket tyder på ett behov av ökat stöd till kvinnor som upplever sådan oro.

I delarbete II och III studerade vi mobiltelefoni-interventionens effekt på fullföljande av behandlingsprogrammet för att förebygga mor- barnsmitta av hiv. Fler barn än förväntat hivtestades under sina två första levnadsmånader i både interventions- och kontrollgruppen. Fler kvinnor och barn än förväntat fullföljde också behandlingsprogrammet för att förebygga mor-barnsmitta av hiv fram till 18 månader efter förlossningen i både interventions- och kontrollgruppen. Det var ingen signifikant skillnad mellan grupperna i andelen barn som blev testade för hiv vid två månaders ålder. Det var inte heller någon signifikant skillnad i andelen kvinnor och barn som fullföljde behandlingsprogrammet fram till 18 månader efter förlossningen, eller i andelen kvinnor som hade anslutits till behandlingsprogram för kronisk hiv-vård 30 månader efter förlossningen. Andelen barn som diagnosticerades med hiv var lägre än förväntat och utan skillnad mellan grupperna.

I delarbete IV studerade vi hur kvinnorna i interventionsgruppen svarade på de mobila textmeddelanden som skickades till dem. Kvinnor som var yngre och hade lägre utbildningsnivå var mindre benägna att svara på textmeddelanden och vi observerade att kvinnornas användande av mobiltelefoni-interventionen minskade över tid i studien. Många kvinnor rapporterade dock vid slutet av behandlingsprogrammet att interventionen hade varit till hjälp för dem, främst genom att förbättra kommunikationen och öka tillgängligheten till deras vårdgivare. Sammantaget observerade vi att fullföljandet av behandlingsprogrammet för att förebygga mor-barnsmitta av hiv var bättre i både interventions- och kontrollgruppen jämfört med tidigare studier från Kenya. Även andra rapporter och nationell statistik från Kenya tyder på en positiv trend där allt fler kvinnor och barn fullföljer behandlingsprogram för att förebygga mor-barnsmitta av hiv. Denna förbättring kan ha minskat behovet av vår mobiltelefoni intervention och kan bero på minskande hiv-relaterat stigma i samhället och en ökad öppenhet omkring hiv mellan gravida kvinnor och deras partners. Även flera nationella och lokala initiativ för att förbättra stödet för gravida och nyförlösta kvinnor som lever med hiv samt öka kvaliteten på vården för att förebygga mor barnsmitta i Kenya har troligen också bidragit till denna förbättring.

Delarbeten i avhandlingen:

I. Nordberg B, Gabriel E E, Were E, Kaguiri E, Ekström A M, Kågesten A E, Rautiainen S. Social concerns related to HIV status disclosure and participation in the prevention of mother-to-child transmission of HIV care among pregnant women in Kenya. BMC Pregnancy and Childbirth,
2020, 20:225.

II. Nordberg B, Mwangi W, van der Kop M L, Were E, Kaguiri E, Kågesten A E, Gabriel E E, Lester R T, Mwangi J, Ekström A M, Rautiainen S. The effect of weekly interactive text-messaging on early infant HIV testing in Kenya: a randomised controlled trial (WelTel PMTCT). Scientific Reports, 2021, 11:22652.

III. Nordberg B*, van der Kop M L*, Mwangi J, Kaguiri E, Chamorro de Angeles K J, Lester R T, Gabriel E E, Rautiainen S, Awiti P, Kågesten A E, Were E†, Ekström A M†. The effect of an interactive weekly text-messaging intervention on retention in prevention of mother-to-child transmission of HIV care: a randomised controlled trial (WelTel PMTCT). (Submitted manuscript).

IV. Nordberg B, Kaguiri E, Gabriel E E, van der Kop M L, Chamorro de Angeles K J, Mwangi W, Lester R T, Were E, Ekström A M, Rautiainen S. The use, adherence, and evaluation of interactive text messaging among women admitted to prevention of mother-to-child transmission of HIV care in Kenya (WelTel PMTCT). (In manuscript).