Avhandlingar och publikationer
On HIV in the elderlyand vitamin B metabolismin HIV infection
Publicerad 10 februari 2022
Erika Tyrberg
Sammanfattning
Idag kan en person med HIV, som står på behandling, leva ett normalt liv. Detta har lett till nya frågeställningar kring långtidseffekter av behandling och åldersrelaterade sjukdomar. Denna avhandling fokuserar på två områden där det saknas viktig kunskap, HIV hos de äldre och B- vitamin metabolismens relation till nervskada hos de som lever med HIV.
I takt med att fler och fler fått tillgång till effektiva mediciner mot HIV så har de som lever med HIV blivit äldre. I Sverige är runt hälften över 50 år gamla och allt fler blir äldre än 65 år. Med åldern ökar risken för att utveckla åldersrelaterade sjukdomar, sannolikheten för att ta flera olika läkemedel och det finns ökade risker med läkemedelsbehandling. Det saknas viktig kunskap om vad detta innebär för de som lever med HIV. Föratt undersöka detta genomförde vi den tvärsnittsstudie som är grunden för arbete I och II. I arbete I jämförde vi en grupp personer som lever med HIV som var 65 år eller äldre med en grupp som var 49 år eller yngre. Som förväntat hade de äldre fler komorbiditeter och tog fler läkemedel än de yngre. Vi studerade läkemedelskoncentrationer av atazanavir, darunavir och efavirenz, och fann att koncentrationerna av proteashämmare var högre hos de äldre. Vidare upptäckte vi att de äldre oftare hade polyfarmaci och oftare läkemedelsbehandlingar med risk för interaktioner.
Jämfört med sina jämnåriga har personer som lever med HIV en ökad risk att utveckla åldersrelaterade sjukdomar. Forskning talar för att en anledning till detta kan vara att de som lever med HIV har en kronisk låggradig inflammation, trots välfungerande behandling. För att undersöka om valet av läkemedel påverkar denna inflammation undersökte vi i delarbete II 10 olika inflammationsmarkörer hos de äldre baserat på
läkemedelsregim. Vi fann skillnader för tre olika markörer. De som behandlades med atazanavir hade lägre IL-6, de som behandlades med efavirenz hade lägre ICAM-1 och de som behandlades med darunavir hade högre CXCL10.
Antiretroviral behandling hindrar effektivt utveckling av HIV-associerad demens. Trots detta har vissa personer tecken på en låggradig pågående nervskada, som kan mätas med biomarkören neurofilament light protein (NfL). För att utreda detta vidare mätte vi i delarbete III nivåer av NfL i ryggmärgsvätska och nivåer av homocystein i blod. Homocysteinnivåer har tidigare kopplats till demens och kognitiv påverkan hos HIV- negativa personer. Vi fann ett samband där högre NfL-nivåer var kopplat till högre nivåer av homocystein. Detta utredde vi vidare i delarbete IV. Homocysteinnivåerna i blodet är beroende av B-vitaminerna B12, B6 och folsyra och homocysteinnivåer sjunker vid behandling med B-vitaminer. I delarbete IV genomförde vi en randomiserad kontrollerad studie av personer som lever med HIV där vi gav B-vitaminer till den ena gruppen medan den andra gruppen inte fick någon behandling med B-vitaminer. Vi mätte NfL-nivåer och homocysteinnivåer innan och under behandlingen och såg att homocysteinnivåerna sjönk hos de som fick behandling men inte NfL-nivåerna. Detta talar emot att låga B- vitaminnivåer är en bidragande orsak till kvarvarande nervskada hos personer som lever med HIV med välfungerande behandling.
Om avhandlingen
Författare: Erika Tyrberg
Handledare: Lars-Magnus Andersson, Göteborgs universitet
Bihandledare: Magnus Gisslén, Göteborgs universitet
Opponent: Jan Gerstoft, professor. Köpenhamns universitet, Danmark
Disputationsdatum: 10 feb 2022