Avhandlingar och publikationer

Neoehrlichia mikurensis in Sweden

Publicerad 15 september 2022

Lisa Labbé Sandelin

Sammanfattning

Neoehrlichia mikurensis är en relativt nyupptäckt fästingburen bakterie som orsakar sjukdomen neoehrlichios. Bakterien infekterar celler i blodkärlens väggar och kan ge upphov till blodproppar och inflammation i blodkärlen. Därutöver ses ofta feber, frossa, led- och muskelvärk och viktnedgång. Bärarskap utan symptom förekommer både hos personer med normalt och med nedsatt immunförsvar. Infektionen är många gånger självläkande men maligna eller autoimmuna B cellssjukdomar, B-cellshämmande behandling (rituximab), kraftig immunhämmande behandling och avsaknad av mjälte är riskfaktorer för att utveckla svårare, ibland livshotande, sjukdom eller bestående infektion.

Neoehrlichios är i de flesta fall lätt att behandla med doxycyklin. Personer med nedsatt immunförsvar kan få långdragna symptom som kan misstolkas som försämring i grundsjukdomen, vilket kan leda till felaktig behandling med cytostatika eller annan behandling som trycker ned immunförsvaret. Diagnosen fördröjs ofta och neoehrlichios är troligen en underdiagnostiserad infektion, då många läkare saknar kunskap om infektionen och dess symtom. Eftersom allt fler behandlas med immunnedsättande behandling förväntas en ökning av neoehrlichios och fler fall av svårare sjukdom. Kvarstående nivåer av N. mikurensis-DNA i blod har observerats, vilket väcker frågor om huruvida N. mikurensis kan aktiveras när immunförsvaret förändras till följd av sjukdom eller behandling och om bakterien kan överföras via blodtransfusion. Syftet med denna avhandling är att öka kunskapen om N. mikurensis och neoehrlichios, inte minst ur ett humanmedicinskt och folkhälsomässigt perspektiv. I avhandlingen har förekomsten av N. mikurensis i olika populationer undersökts med hjälp av PCR-metodik. Vidare har symptombilden hos personer med neoehrlichios och risken för smitta i samband med blodtransfusion studerats. Förekomsten av N. mikurensis var låg i samtliga undersökta populationer. Förekomsten var 2,1% hos 1 150 fästingar insamlade från flyttfåglar vid Ottenby fågelstation, 2,0% hos 102 fästingbitna individer, 1,3% hos 224 patienter med långdragna besvär relaterade till bekräftad eller förmodad fästingburen infektion och 0,7% hos 1 006 blodgivare. Totalt identifierades 14 individer med positiv Neoehrlichia-PCR bland 1 332 studiedeltagare. Merparten hade ett normalt immunförsvar och saknade symptom. Såväl spontan utläkning som kvarstående N. mikurensis-DNA i blod förekom.

Två av de 102 fästingbitna individerna var positiva för N. mikurensis. Båda sökte vård på grund av erythema migrans och i båda fallen bedömdes borrelia vara en mer trolig orsak. Fynden ger inte stöd åt att förändra nuvarande behandlingsrekommendation för erythema migrans. Ytterligare studier behövs för att klargöra sambandet mellan erythema migrans och neoehrlichios. N. mikurensis identifierades hos sju av 1 006 (0,7%) blodgivare. En enkät kunde inte identifiera några skillnader avseende riskfaktorer, fästingexponering eller fästingbett hos N. mikurensis-negativa och -positiva blodgivare. Bakåtspårning identifierade 12 patienter som erhållit blodprodukter från N. mikurensis-positiva givare. Trots att flera av dem hade multipla riskfaktorer för att utveckla svår neoehrlichios identifierades inget fall av transfusionsöverförd smitta. Risken för överföring via blodtransfusion bör dock inte avskrivas, då detta är den första studien i sitt slag. Fynden av N. mikurensis hos flyttfågelfästingar och hos blodgivare var genetiskt identiska med varandra och med tidigare fynd hos personer som insjuknat med neoehrlichios i Sverige. Fåglar kan sprida N. mikurensis-infekterade fästingar över stora geografiska områden och på så sätt bidra till sjukdomens utbredning och förekomst.

N. mikurensis påverkan på folkhälsan är troligen låg men kunskap saknas inom flera områden, inte minst avseende förekomst, smittsamhet och symtombild, såväl hos personer med normalt som med nedsatt immunförsvar. En falldefinition för misstänkta och bekräftade fall saknas liksom kännedom om bakteriens förmåga att överleva i blodprodukter. Neoehrlichios bör misstänkas hos patienter med nedsatt immunförsvar och/eller avsaknad av mjälte som söker för långdragen feber, med eller utan blodproppar eller sjukdomar i blodkärlen. Neoehrlichios bör också uteslutas vid misstanke om anaplasmos. Förutom ökad medvetenheten hos hälso- och sjukvårdspersonal föreslås en möjlig anmälningsplikt liksom ett mer övergripande rapporterings- och övervakningssystem för transfusionsöverförda smittämnen. En prioriterad fråga är om patienter som bor i områden där N. mikurensis förekommer behöver screenas för neoehrlichios vid behandling som hämmar immunförsvaret.