Avhandlingar och publikationer

Fusobacterium necrophorum – from tonsillar carriage to Lemierre’s syndrome

Publicerad 5 september 2023

David Nygren

Sammanfattning

Fusobacterium necrophorum är huvudorsaken till Lemierres syndrom, där en septisk tromboflebit i vena jugularis interna uppstår efter initial orofaryngeal infektion med efterföljande lungembolisering. Trots avsaknad av entydiga data, beskrivs F. necrophorum ofta vara del av tonsillernas normalflora. I Artikel I undersökte vi förekomsten av tonsillbärarskap i Sverige och Zambia, med fokus på ungdomar och unga vuxna. Det är i denna åldersgrupp både bärarskap och infektion vanligen påvisas. F. necrophorum påvisades hos en av fem asymtomatiska studiedeltagare i Sverige, men sågs väldigt sällan i Zambia. Med tanke på den relativt höga förekomsten av bärarskap i Sverige i Artikel I utvärderades betydelsen av ett fynd av F. necrophorum vid faryngotonsillit i Artikel II. Intressant nog påvisades då F. necrophorum både i hög grad och var lika förknippad med utveckling av komplikationer som vid fynd av Streptococcus pyogenes.

Andelen av patienter med icke-streptokock-orsakad faryngotonsillit som får antibiotika har setts minska under de senaste årtiondena, med tecken till ökad frekvens av komplikationer som möjlig effekt. I Artikel III undersökte vi incidens av invasiva infektioner med F. necrophorum via en nationell studie i Sverige under åtta år. Alla invasiva presentationer med F. necrophorum sågs då ha ökat, inklusive Lemierres syndrom. I Artikel IV studerades det specifika kännetecknet vid Lemierres syndrom, den septiska tromboflebiten, och vi undersökte effekterna av behandling med antikoagulation. Vi såg att dels var riskerna med behandlingen få, men likaså fördelarna, varför rutinmässig antikoagulation vid Lemierres syndrom inte kan rekommenderas.

I Artikel V undersöktes akut insamlad plasma från samtliga patienter med Lemierres syndrom i Skåne under 2017-2021 med kontroller i form av patienter med andra allvarliga infektioner, för att generera hypoteser om orsak till trombosernas uppkomst vid Lemierres syndrom. Med hjälp av masspektrometri påvisades skillnader i proteomet mellan grupperna. Baserat på fynden identifierades potentiella mekanismer bakom septisk trombogenes, vilka inkluderar endotelskada, trombocytaktivering och samspel mellan immunförsvar och koagulation. Dessa fynd är viktiga för förståelsen av patogenesen och kan vägleda riktade undersökningar i framtiden.

Sammanfattningsvis följer avhandlingen F. necrophorum från tonsillbärarskap (Artikel I) till faryngotonsillit (Artikel II) och vidare till Lemierres syndrom och andra invasiva infektioner (Artikel III-V). Vi belyser detaljerna i varje presentation, utvärderar behandlingen och föreslår hypoteser om patogenesen vid Lemierres syndrom genom epidemiologiska och translationella studier. Våra viktigaste resultat inkluderar rapportering av en nationell ökning av incidens för alla invasiva presentationer med F. necrophorum, en geografisk skillnad i tonsillbärarskap, etablering av F. necrophorum som patogen vid faryngotonsillit och hypotesgenererande resultat om varför trombos uppstår vid Lemierres syndrom.